Kaliber 5 juni om Göteborg 2001

Kaliber är Sveriges Radios program för ”grävande journalistik” - eller var det samhällsgranskande? Nå, när man väljer att följa upp Göteborgshändelserna 2001 så väljer man att spana nedåt i hierarkierna, man granskar dem som dömdes i rätten för att ha deltagit i de sammanhang där det kastades sten. Man har gjort ett jättejobb verkar det. Temat är ”vad hände sedan”. Vad som egentligen hände under dagarna har det ju kommit fram mycket ny information om sedan dess, som avviker kraftigt från den gängse bilden från då, men detta finns inte med i denna kaliberbild. Det finns också sådant som redan var känt då men som aldrig nådde ut. Detta gäller både de alternativa seminarier, möten och stora fredliga demonstrationer som genomfördes, och de systematiska märkligheter som karaktäriserade strategier och beteenden från den göteborgska polismakten. Men här kollar man på samma lilla grupp som medierna frossade i för 10 år sedan. Samma verklighetsbild av "vad som hände" som medierna förmedlade direkt när det begav sej, då, innan alla andra perspektiv kommit fram.

Några nyckelresultat som man ansett sej finna nu var att ”många var kriminella och har fortsatt vara kriminella”. Ingen verkar ha ångrat sej trots att man begått allvarliga brott. Många har fortsatt den kriminella banan. Slutsatsen (eller möjligen vad man hoppades finna) blir att det minsann var rätt att de straffades, att kravallerna var så hemska som det gavs intryck av.

Metoden där man letar upp folk som demonstrerat och frågar dem om vad man tycker om våld, känns igen från tiden omedelbart efter toppmötet. Metoden användes då för att misskreditera den intellektuella Attac-rörelsen, som inför TV-kameror i olika sammanhang knäcktes av att man inte kunde hantera frågan. Man berättar i fortsatt fixering vid den lilla våldsromantiska AFA-gruppen: ”Här säger dom att polisen var orsak, men faktum är att AFA förespråkar våld som politiskt medel”. (Granska gärna logiken i detta påstående,)

En ganska gängse uppfattning bland alla som analyserat händelserna sedan dess är att dessa få som verkligen var våldsbenägna från början eller blev provocerade till våld var en klar tillgång för politiska krafter som önskade misskreditera och tysta den 50 000-hövdade opinion, som kommit för att delta i alla seminarier och de stora fredliga demonstrationerna och manifestationerna. Var dessa krafter fanns i Göteborg är något som ett samhällsgranskande program skulle kunna ägna sej åt.

I en luddig framställning när man som lyssnare inte vet om man talar om folk som fortsatt bedriva politisk aktivism, eller de allmänt frustrerade ungdomarna som hamnat i ”vanlig” kriminalitet, dras alla över en kam som ”kriminella”. Är alltså alla som någon gång dömts i rätten numera ”kriminella” förresten?

När någon av dem som suttit inne utan att ha kastat sten som berättar om sin kvarvarande frustration, vinklas det som att han inte ångrat sej - en objektiv presentation av hans fall får vi titta långt efter. När en tidigare sådan, ostraffad kille berättade att han kom i kriminellt sällskap efter att ha träffat ”vanliga” brottsdömda i fängelset, framställdes det, till och med i runtomtexten på hemsidan, som om det var ungefär vad han egentligen önskade (”vad han fick med sej av fängelsevistelsen var en adressbok med andra bovnamn”, ungefär . )

Den enda kommentaren från någon annan än de dömda och reportern kom från en åklagare från den tiden. Hon beklagar sej: ”Ingen ånger och ingen skuld trots att man begått allvarliga brott”. Hennes inklippta slutkommentar kan stå som sammanfattning för hela programmet: ”Man kan inte skylla på rättsväsendet för att man blir kriminell – det är individerna som begått brott som ska förändras, inte samhället....”

Att brottslingar bör sluta begå brott är väl ingen brandfackla direkt, men den som haft ögon och öron med sej de 10 år sedan toppmöteskonfrontationerna ägde rum kan inte ha missat att det finns en del att diskutera kring de förlopp som ledde till arresteringarna och de rättsprocesser som ägde rum. Och att samhället inte ska förändras............., tja, det är ju en legitim åsikt, men är det Sveriges Radios program för grävande journalistik som ska torgföra den?

Det finns massor av källor att ta till om man är intresserad av att gräva lite i vad som egentligen hände i Göteborg bakom de braskande bilderna och rubrikerna – välkomna att glutta lite uppåt också, Kaliber. Här finns spännande saker.