GRUNDPROBLEMET Av EU-ledarna och EU-tjänstemännen själva brukar det kallas "det demokratiska underskottet". Det handlar om att man är medvetna om att deras stora organisation inte uppfyller de krav man kan ställa på en demokrati. Man vet att ingen europeisk folkopinion har efterfrågat detta bygge, och man är medveten om att EU är konstruerat så att det ger mycket små möjligheter för stora folkopinioner att avspeglas i EU-politiken. EU-ländernas medborgare har hamnat på åskådarplats, och därifrån ska man sedan, vid enstaka tillfällen, övertalas att ställa upp på en ytterligare ökning av EU-makten via någon folkomröstning. Och röstar man fel så får man rösta om, som hänt i Danmark och Irland. Mycket få människor i Europa vet hur de styrs numera, när EU är den främsta producenten av nya lagar. Att man vet hur man styrs är ett grundvillkor i en demokrati. Kanske har medierna gett upp om att göra de krångliga beslutsförfarandena till allmän kännedom. Kanske har delar av makteteblissemanget inte så mycket emot att beslutsvägarna är okända. Försöken att göra EU folkligt har hittills misslyckats. När det kommer till kritan vågar tyvärr inte ledarskapet lyssna till folken, måste konstateras. Den senaste processen, som började med en ansats att se över EU-fördragen från grunden, ledde till ett konstitutionsförslag, som inte väckte folklig entusiasm och som röstades ned. Men EU-ledarna lät sej inte hejdas utan kom igen med samma förslag i en mer svårläst form, med några andra ordvändningar och utan några betydelselösa markeringar om nationalsymboler. Nu vill man inte ha folkomröstingar alls. Det demokratiska underskottet består och ökar - var går gränsen?     UPP             HEM