Nu har vi passerat tioårsjubiléet av Sveriges "Lilla elfte september". Den svenska händelse som faktiskt föregick World Trade Centers fall i New York. Den händelse som bidrog till att knäcka den gryende rörelsen mot den storföretagsdefinierade globaliseringen och en uppblomstrande EU-kritik. Den händelse som bidrog till att radikala samhällskritiker alltmer ses som potentiella terrorister, alltmedan övervakningssamället byggs och rättssamhället som vi känt det naggas i kanten, i små men tydliga steg.

Händelsen har etablerats i historieskrivning och medvetanden som Göteborgskravallerna. De kvardröjande bilderna handlar om svartklädda människor som krossar skyltfönster på Avenyn. Den bilden förmedlades av de stora medierna, och det är naturligt att den fastnar i folks medvetande som "sanningen". Ett år efteråt hade en annan bild börjat sippra ut, bl.a. via Uppdrag Granskning, men vid tioårsjubileet verkade dessa fakta bortglömda och vad gäller vad som verkligen hände lät det ungefär som 10 år tidigare. Därför kan denna genomgång vara av intresse.

H&ndelserna under EU-toppmötet 2001 var definitivt unika i Sveriges demokratis historia. Men det var inte bara några tyska maoister + en del frustrerade ungdomars ostörda härjningar på Avenyn som var unikt.

Vi som var på plats fick vara med om andra saker också, som var så historiskt häpnadsväckande, att man förstår att ens vänner inte vill tro en. Det var mycket som hände, lite mer i skymundan från medieuppmärksamheten, eller via en starkt vinklad sådan. . Det var första gången i modern svensk historia, som polis ingrep mot vanliga möten och seminarier anordnade av en bred och etablerad politisk opposition, alltså EU-kritiken. Hvitfeldtska Gymnasiet, som stängdes av polisen,  var inte bara logilokal, utan också ett internationellt konferenscenter för EU-kritiska seminarier, något som medierna talat ganska tyst om. Ännu tystare talade man om att två "EU-jouråklagare" var med och fattade beslutet.

Göteborgspolisen lyckades under toppmötesdagarna bryta mot nästan hela uppsättningen grundlagsreglerade mänskliga rättigheter, som mötesfrihet, demonstrationsfrihet, rätt att slippa bli kroppsvisiterad och registrerad för sina åsikters skull, samt rätt till rörelsefrihet. Och som krydda på moset introducerade man kampen mellan skarpa skjutvapen och stenkastande ungdomar, något som tidigare varit känt från Palestina m. fl. områden. Av en turlig slump överlevde den svårast träffade. Intressant var, att såväl Rikspolisen som Säkerhetspolisen från början önskade en annan ledning för toppmötesbevakningen, och man var också på kant med de beslutande i Göteborg under hela processen.

En metod att avfärda politisk kritik som blomstat under 2000-talet är att avfärda maktkritik som konspiriationteorier. I fallet med "Göteborgskravallerna" förekom en mycket intressant konspirationsteori. Den lanserades av etablissemanget och drevs av Göteborgs tingsrätt och gick ut på att aktivister planerade och genomförde "en samlad attack på det demokratiska systemet" eller liknande. Det intressanta i sammanhanget var dock att samtliga storskaliga konfrontationer under dagarna initierades av polisen, varför alltså konspirationen måste ha gått ut på att förutse alla dessa polisiära initiativ, en intressant bragd.

Polisen initierade nämligen samtliga sex storskaliga våldsutövanden i Göteborg. Tömningen av konferenscentret och logilokalen på Hvitfeldtska, angreppet på Antikapitalistmarschen som ledde till Avenyvandaliseringen, avbrytandet av gatufesten i Vasaparken, som ledde till upplopp och skjutningar av demonstranter, de godtyckliga gripandena på bron vid Forumområdet, inringandet och gripandet av folk på Järntorget och den samtidiga tömningen av det alternativa konferenscentret på Schillerska. Motvåld mot polisen förekom endast vid Hvitfeltska, Antikapitalistmarschen och Vasaparken. I medieskuggan av allt detta deltog 40 000 personer i fredliga demonstrationer och seminarier, som fick flyttas runt till nya platser, vartefter polisen stängde lokalerna. Och EU-ledarna slapp höra kritiken.

Ingen polis har fällts för insatserna i Göteborg, inga ursäkter har uttalats från officiellt håll. Ett sextiotal unga EU- och Bushkritiker dömdes till unikt höga fängelsestraff för att ha reagerat på polisens ingripanden med motvåld, eller bara viftat med händerna på fel ställe. På bilden tackar mr Bush polischefen Jaldung för insatsen.

Jaldung friades i tingsrätten och i hovrätten i Göteborg. Trots att hovrätten nästan bad om ett överklagande till Högsta domstolen, när man påpekar rättslägets oklarhet i domen , avstod JO från överklagandet eftersom han tyckte det saknades "synnerliga skäl".

Hovrättsförhandlingarna och framför allt en belysning i Högsta Domstolen skulle kunnat bli ett unikt tillfället att få belyst vad som egentligen hände, bakom mediabilden av maskerade fönsterkrossare och skjutna demonstranter, och få lite frågetecken resta kring det hårdnade klimatet för samhällskritiker.

Men HD-prövningen uteblev alltså, och åklagaren i hovrätten gick fram ganska milt, och koncentrerade sej på ett ganska snävt perspektiv. Bland annat verkar han inte ha hämtat allt han kan ur Göteborgskommitténs rapport, som -tillsammans med iakttagelser på platsen - ligger till grund för nedanstående, som är ett försök att belysa några av de okända inslagen i händelsekedjan:

• Polisinsatsen på Hvitfeldtska avslutades formellt först på lördagen kl 12, långt efter instängningen, tömningen och husrannsakan på torsdagen. Polisen höll helt enkelt skolan stängd till toppmötets slut, så att ingen kunde återvända.
  
  
• Detta innebar att alla konferenser som skulle hållits på skolan "oskadliggjordes" i och med ingreppet - bl.a. European Futures' Congress, med medverkande från de östliga ansökarländernas EU-kritiker. Polisen och rimligtvis regeringen m fl. kände till dessa konferenser.
  
  
• Säpo hade enligt Göteborgskommitténs rapport inte sanktionerat ingreppet mot Hvitfeldtska, man ansåg det omotiverat. RIkspolisstyrelsen hade problem med att få tillträde till ledningscentralen. Hittills har det inte framkommit vem som ytterst gav klartecken, men i Jaldungdomen framgår som nämnts att det fanns särskilda EU-jouråklagare på plats, som beslöt om en husrannsakan.
  
  
• Vad som verkligen uppnåddes polisiärt på skolan i övrigt var att de så kallade Vita Overallernas skyddsutrustning beslagtogs, varvid deras medieanpassade "icke-våldsaktion" som gick ut på att knuffa mot avspärrningarna och ta emot batongslag, omintetgjordes. Detta har det talats mycket tyst om offentligt av någon anledning.
  
  
• Man fick dit över 200 stora fartygscontainrar till inringningen av skolan med en hastighet av nära en container i minuten - kan detta ha beslutats "spontant" samma morgon, vilket angetts av polisen? Även om hamnen har stor kapacitet, så är det märkligt att så många förare råkade finnas lediga.
  
  
• Bildbyråer informerades av polisen om att "det skulle bli våld" innan toppmötet.
  
  
• Vad gäller polisens övriga aktiviteter kan nämnas, att man medgivit att man hade eget maskerat folk som "bar sten" bland de ordningsstörande aktivisterna.
  
  
• Kommenderingschefen själv medger att själva mässan vara ointaglig - det förelåg inget reellt hot mot denna och toppmötet där.
  

Några av aktiviteterna som hölls kan ses här: Nätverket Göteborg 2001

Texter samlade av Anders Svensson

2002 gjorde Uppdrag Granskning ett program om toppmöteshändelserna, som här finns i 6 delar. Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6.

(Nu ska det bli spännande att se hur "mainstream media" hanterar jubiléet. Vågar man sej på undersökande journalistik kanske? Så här berättar Sveriges Radio P1:s Studio Ett den 7 juni. Och så här berättar "Grävande journalisterna på Kaliber i P1 den 5 juni )